Svensk förening för Endoskopi och Gastroenterlogi Personal

Rapport från ”The Nordic meeting of Gastroenterology i

Stavanger, Norway  9/6-11/6 2009”.

Jag arbetar på Mag-tarmmottagningen i Kalmar och är glad att jag genom stipendiet från Segp fått möjligheten att vara med på det Nordiska gastromötet i Stavanger. Det är intressant att komma till möten och genom de olika föredragen höra vad andra gastroenterologiska mottagningar och avdelningar arbetar med och att prata med kollegor från olika platser. Föredragen har varit många och då Sjuksköterskeprogrammet passade bra för mig med tanke på mitt arbete, så har jag nästan uteslutande gått på det.

Det stora flertalet på mötet var ifrån Norge men det fanns också några från Danmark , Nederländerna och så var vi cirka tio stycken från Sverige.

Jag refererar här de föreläsningar som jag tycker var mest intressanta.

 Den första dagen ägnades åt Leversjukdomar och Randi Marie Myklebust, rikshospitalet i Oslo, började med att tala om levertransplantation. 1984 gjordes den första levertransplantationen i Norge. De patienter som kan komma i fråga är de med primär scleroserande cholangit (80 % av dessa har ulcerös colit), leversvikt tex av läkemedel, primär billär cirros(ödelägger de små gallgångarna), leversjukdom på grund av alkohol (ska ha varit ”vit” i 6 månader), carcinom och hepatit B och C. Utredningsfasen och kontraindikationer är liknande som i Sverige. I Norge har man god tillgång på levrar så patienter som är godkända för transplantation behöver vänta 60-80 dagar som längst. Inför operationen har patienten telefonberedskap. Operationen tar 6-8 timmar, tiden på IVA brukar vara 2-3 dagar och cirka 10 dagar på transplantationsavdelningen som är kirurgisk. Därefter flyttas patienten till gastroenterologisk medicinavdelning i 2-3 veckor för inställning av mediciner, information och utbildning. De ska känna trygghet, kunna fatta egna beslut, känna till medicinens verkan och dess biverkningar samt känna till hur immunsystemet fungerar och symtomen på avstötning. Överrapportering sker till sjuksköterska och läkare på hemsjukhuset och där tar de prover 2 gånger per vecka i början. Kontroll görs på Transplantationskliniken efter 3 och 6 månader samt efter 1, 2, 3, 5, 7 och 10 år. Därefter kontrolleras patienten vart 10:e år på transplantationskliniken.

Gunnhild Seim, Oslo University hospital, pratar om vikten av god nutrition till de leversjuka. Hon delar in dem i tre grupper. Grupp 1, de med känd leversvikt (är ofta katabola och har esofagusvaricer), grupp 2 med akut leversvikt (som kan bli hypermetabola) och grupp 3,  kroniskt leversjuka som blir akut sjuka. Grupp 1-patienter ska behålla normalkost så länge som möjligt men gärna vegetabiliskt protein, då det är mindre toxiskt. De har också stort behov av täta måltider, då de bara har sockerlager för 6-8 timmar. Detta är ett stort problem på sjukhusen, då måltiderna ligger tätt under dagtid och med långt uppehåll nattetid. Gunhild Seimpoängterar att det är av stor vikt att sjuksköterskan har fokus på patientens behov av adekvat nutrition för att ge patienten bättre förutsättningar.

Kirsten Röland, Sykehuset Buskerud HF, Drammen, har gjort en artikelstudie om vilka nutritionsmetoder som förbättrar förutsättningarna för patienter med akut pankreatit. Enligt artiklarna har hon fått fram att tarmvila främjar bakterieöverväxt i tarmen och att det lätt passerar över till blodet. En svensk studie som blivit klar i dagarna visar att patienten inte blir sämre av att äta men bör få fler kalorier. Vid mild pankreatit bör patienten fortsätta att äta, vild allvarlig pankreatit bör man börja med enteral näring inom 48 timmar. Om patienten inte kan äta kan det fungera bra med sond ner i tunntarmen. Patienten blir fortare frisk utan TPN.

Mårten Move, Oslo pratade om nutrition på sjukhus. 20% av alla vuxna är undernärda (av de som är  >70 år är det 30%) och av de allvarligt sjuka är det betydligt fler. Han betonar att patienter med lågt BMI har en högre mortalitet än motsvarande med normalt BMI. För att få en hälsovinst av att gå ner i vikt menar han att BMI ska ligga på mer än 28. Det är få som dokumenterar kosten, men det är enligt undersökningar 90 % som tycker att det är viktigt. Frågor man alltid bör ställa till patienter är om de har tappat vikt, förlorat aptiten, har haft någon sjukdom eller om de av någon anledning inte fått i sig tillräckligt med mat. Det är viktigt att ställa dessa frågor för att kunna göra något åt det hela. Han säger att patienten ska vara välnutrierad för att det ska vara idé att fokusera på sjukdomen.

Andra dagen började med att Eli Lillebö, Stord, pratade om det program de gjort upp för IBS-patienter. 15-25 % av världens befolkning har IBS, som är en kronisk sjukdom Det är den vanligaste diagnosen inom gastroenterologin och utgör 20-40 % av alla konsulter.  IBS-sjukdomen är en stor ekonomisk tyngd för samhället. Under de 3 senaste åren har sjukhusen i Stord utarbetat ett behandlingsprogram i 3 steg. Steg 1 inkluderar patienter med lättare besvär och innebär läkar- och sjuksköterskebesök, probiotika, diet där man tittar på vad patienten tål och insättande av Dimetikon. Patienten får information om sjukdomen och det psykologiska inslaget, fysisk undersökning, blodprover gastro- och coloskopi. Dietisten kopplas in och går igenom vad man brukar få besvär av. 80 % blir bra. I steg 2 erbjuds mortilitetsökande läkemedel och i ett tredje steg kan erbjudas bl.a hypnos. Patienterna fyllde i ett formulär vid studiestart, samt efter 3, 6, 12 månader och 2 år. Preliminära resultat visar på en minskning av symtomen och en kraftigt ökad livskvalitet.

Elisabeth Finnes Ström, Oslo, redovisade en litteraturstudie där hon fokuserat på: Hur är det att leva med IBD? Hur gör de för att klara det? Vad kan jag som sjuksköterska göra för att hjälpa dem? Det patienter tog upp som stora problem var att de förlorat kontrollen på avföringen, har diarréer (socialt hinder), energidränage, hur blir det i framtiden, medicinbiverkningar, hur påverkar maten och familjen(beroende-börda). Enligt Häggdahl befinner sig patienterna i olika faser. Fas 1 flykt från det okända, fas 2 sorgearbete, att de fått sin sjukdom och mist friheten, fas 3 kroppskännedom och lära sig att hitta samband och mönster, fas 4 kombinerad kunskap och kroppskännedom. Patienten som är expert på sin egen kropp går mellan de olika faserna hela livet. Sjuksköterskan är en viktig stöttepelare och det är när patienten är i fas 3 och 4 som vi ska ge dem information. Det kan ta flera år innan de befinner sig i någon av dessa faser.

Randi Openheim har tittat på studier gjorda om IBD och sexualitet. Hon har där sett att frågeställningen för män och kvinnor skiljer sig åt. För män har frågorna varit fokuserade på funktion och för kvinnor på relation och fertilitet.

Ellen Vogt arbetar på Diakonhjemmet Hospital Oslo. Där tar man emot patienter som fått diagnosen IBD. De som arbetar där är sjuksköterskor med kunskap och lång erfarenhet av IBD-patienter och som har ett gott samarbete med gastroenterolog. Besöken är till för att främja patientens livskvalitet. Sköterskan, som talar om diagnosen har ett samtal med patienten om hur hon/han mår. De lägger stor vikt vid att patienten ska få ta upp vad den vill. Medicinerna och dess effekt gås igenom, diet/mat diskuteras och blodprover tas. Läkare finns bakom och är medansvarig. Det viktigaste är här att ta tid till att lyssna på patienten och att skapa trygghet. Patienterna är nöjda med att ha sjuksköterskan med i behandlingen.

Den avslutande dagen var fokuserad på gastrointestinal blödning och började med Siv Hege Baeröy, Stavanger, och Svein Störset, Stavanger. De övre gastrointestinala blödningarna står för 80% och är de mest allvarliga. Blödningar i magsäcken är vanligast men har minskat tack vare upptäckten av helicobakter. Det är fortfarande 10% som dör vid övre blödning men de dör inte av blodförlust utan av komplikationer som pneumoni och hjärtsvikt (på grund av att de fått för mycket vätska). Patienten mår bäst av att vara lite undervätskad. De betonade att det är viktigt att det är sköterskor med erfarenhet av blödningar som handhar patienten för att blödningen ska upptäckas i tid.

Pål Stokkeland, Stavanger pratade om en metod där man med hjälp av genomlysning kan gå in och stoppa en blödning med hjälp av en spiralfjäder som träs in i kärlet och släpps där det blöder. Runt fjädern koagulerar blodet och blödningen är därmed åtgärdad. För att det ska vara möjligt krävs att blödningen är pågående.

Ann-Christin Jaensson

Mag-Tarmmottagningen

Medicinkliniken

Länssjukhuset

391 85 Kalmar

0480-448524

För att öka mina kunskaper i gastroenterologi. Få del av det som händer inom området och träffa andra som arbetar inom området och därigenom få ideer om hur vi kan förbättra vår mottagning

Arbetsplats: Mag-tarmmottaningen Kalmar
Befattning: Sjuksköterska