Skriv ut den här sidanIrritable bowel syndrome-IBS
Utbildning för sjuksköterskor med inriktning
Mot gastro- och coloskopikompetens 40p.
Ersta Sköndal högskola
Institutionen för vårdvetenskap
Irritable bowel syndrome-IBS
Kursdeltagare: Wiveca Rydin
Datum: Juni -08
Handledare: Lars Backman
Mona Söderlund
Sammanfattning:
Detta arbete handlar om Irritable bowel syndrome-IBS, som är den förkortning man alltmer använder i klinisk praxis. Ungefär var femte till var sjätte individ i västvärlden har en symtombild som skulle kunna stämma med IBS. Tidigare var detta en ”slaskdiagnos” och patienterna har ofta kallats ”uschpatienter”. Förhoppningsvis har intresset och förståelsen för denna patientgrupp ökat då det bedrivs betydande forskning på området och sjukdomen därmed fått en ökad status. En endoskopist stöter ofta på denna patientgrupp och förhoppningen med detta arbete är att man tänker till en extra gång vid mötet med dessa patienter. De har behov av förståelse, då de ofta känner sig missförstådda och ej betrodda. Kanske man som skopist kan lägga lite extra tid på samtalet med patienten i samband med skopin eftersom själva undersökningen sällan ger något svar, vilket är det patienten har förväntat sig. Trots sjukvårdens betydande brist på kunskap om sjukdomens orsak och bristfällig tillgång till terapi är det viktigt att patienterna tas om hand på ett optimalt sätt och får en diagnos. Det är primärvårdens ansvar att ta hand om dessa patienter primärt men ofta kommer de till endoskopienheten för en coloskopi eller gastroskopi. Tar man sig lite extra tid kanske man kan väcka tanken om IBS i sitt remissvar och på så sätt hjälpa dem.
Innehållsförteckning:
Sammanfattning 2
Innehållsförteckning 3
Inledning 4
Bakgrund 5
Resultat 6
Orsak 6
Inflammation / Infektion 6
Genetik 7
Psykosociala faktorer 7
Födoämnesintolerans 8
Symtom 8
Smärta 8
Gasbesvär-Buksvullnad 9
Avföringsrubbningar 9
Bristol Stool Form Scale 9
Symtom från andra delar av GI-kanalen 10
Symtom utanför GI-kanalen 10
Diagnos 12
Rom II-kriterierna 13
Behandling 15
Diskussion 17
Referenslista 18
Inledning:
Funktionella mag-tarmsjukdomar kännetecknas av återkommande kroniska symtom från olika delar av mag-tarm kanalen, som inte kan förklaras av biokemiska eller strukturella avvikelser. Av dessa är irritable bowel syndrome tillsammans med funktionell dyspepsi den vanligaste.
Syndromet kännetecknas av obehag och/eller smärta i buken kopplat till ett stört avföringsmönster. IBS är en mycket vanlig besöksorsak hos både distriktsläkare och gastroenterologer och orsakar förutom stort obehag för patienterna också betydande ekonomiska konsekvenser för samhället beroende på direkta, indirekta och mer ”abstrakta” eller svårgripbara kostnader (5).
I den medicinska utbildningen tränas blivande läkare i att identifiera orsakerna till de symtom patienten lider av. Detta sker genom att olika avvikelser i blodprover, röntgenundersökningar eller andra test påvisas. Tyvärr kan en orsak inte alltid påvisas med hjälp av alla dessa rutinmässiga undersökningar och resultatet blir ofta efter genomförd utredning negativt. Detta upplevs vanligtvis mycket frustrerande både för patient och för läkare. Ofta kan man bara utesluta allvarlig bakomliggande orsak till symtomen, inte ställa diagnos. Patienterna upplever att de inte blir tagna på allvar och är rädda att läkaren missar någon allvarlig orsak till besvären.
Mag-tarmsymtom är mycket vanliga i samhället. Med de kliniska undersökningsmetoder som finns tillgängliga idag kan man inte hitta någon påvisbar orsak till en stor del av de mag-tarmsymtom som patienten söker för. Dessa klassas då som funktionella och ligger till grund för de olika så kallade funktionella mag-tarmsjukdomarna, där man försöker härleda symtomen till olika organsystem. Eftersom diagnosen inte går att ställa med undersökningsfynd, har man istället beslutat sig för diagnoskriterier, precis som inom t.ex. psykiatrin. Den senaste uppdateringen av dessa kriterier är de s.k. Rom II kriterierna som kom 1999. Inom varje huvudgrupp, bestämd med ledning av det förmodade ursprunget för symtomen (t.ex. funktionella tarmsjukdomar), finns det undergrupper. Detta medför att det finns ett stort antal funktionella mag-tarmsjukdomar, där vissa är så vanliga att de kan kallas för folksjukdomar.
Coloskopi i utredningssyfte på patienter med IBS-symtom utan alarmsymtom är sällan indicerat. Man bör tänka sig för noggrant innan en sådan utredning initieras, då det sällan leder till något positivt för patienten.
Bakgrund:
Symtom från mag-tarmkanalen är mycket vanligt i befolkningen. I en svensk undersökning hade mer än 50 % av de tillfrågade minst ett besvärande symtom från mag-tarmkanalen under den föregående 3-månadersperioden (1). Man kan grovt uppskatta att prevalensen för IBS i västvärlden är ca. 15 %. IBS är vanligare hos kvinnor än hos män med en kvot 2:1 (5). Orsakerna till detta är inte klarlagt, men hormonella faktorer har diskuterats, liksom faktorer som är mer relaterade till kvinnorollen i sig. IBS är en besvärande sjukdom för både patienter och läkare. Det är ingen ny sjukdom utan finns beskriven i litteraturen sedan länge. Den första beskrivningen av en funktionell mag-tarmsjukdom publicerades för mer än 180 år sedan och det finns flera artiklar senare som beskriver denna symtombild men då under andra namn som:
- Colon irritabile
- Spastisk colit/colit
- Nervös tjocktarm
- Nerogen mucös colit
- Mucös colit
- Membranös enterit
- Jäsningsdyspepsi
Termen ”irritable bowel syndrome” – IBS förekommer i litteraturen redan på 1940-talet, men började användas mer allmänt på 1960-talet och har sedan dess allt mer ersatt de övriga termerna. Irritable bowel syndrome antyder att patientens symtom inte bara härrör från colon utan även från tunntarmen.
Patogenesen och etiologin är till stora delar okänd, men olika teorier finns, t.ex. genetiska faktorer, psykologiska orsaker, låggradig inflammation och störning i nervfunktionen i mag-tarmkanalen och dess förbindelse med CNS.
Förklaringarna till symtomens uppkomst har varierat genom åren, men ökad smärtkänslighet i mag-tarmkanalen, störningar i motoriken i mag-tarmkanalen och psykologiska avvikelser har varit det vanligaste (5).
Idag anser man också att IBS utgörs av ett hypersensitivitetstillstånd på grund av en icke-fungerande kommunikation mellan CNS och tarmen, ”Braingut axis” alltså sambandet CNS-ENS. Impulser från CNS påverkar ENS (enteriska nervsystemet). På samma sätt sker impulsutbredningen från ENS till CNS (6).
Hos enskilda individer anser man att flera mekanismer kan ha och har haft betydelse, men i varierande grad, t.ex.
- Störd motorik i hela mag-tarmkanalen.
Vissa studier av motoriken i sigmoideum, har visat ökad motorik efter måltid. Många IBS-patienter har buksmärtor efter födointag, vilket kan bero på en förstärkt gastrokolisk reflex.
- Genomgångna tarminfektioner.
- Genomgångna bukoperationer och gynekologiska ingrepp.
- Genomgången anorexia nervosa
- Fiberfattig kost.
- Genetiska faktorer.
- Tidiga miljöfaktorer inkl. psykiska trauma.
Smärtupplevelser påverkas av inlärning, emotioner, kulturella och psykosociala faktorer och familjeattityd. Psykosociala faktorer anses kunna predisponera för IBS, liksom för dess utveckling och kronicitet.
- ”Coping”-förmåga, dvs hur patienten upplever sina symtom och hur han/hon hanterar dem. Patientens ”coping”-förmåga avgör ofta om läkare konsulteras eller inte (6)
Resultat
Orsak
Varför vissa människor drabbas av IBS vet man inte med säkerhet. De faktorer som varit mest aktuella för uppkomsten av IBS är inflammation/infektion, genetik, psykosociala faktorer och födoämnesintolerans. Idag är nog intresset för genetikens betydelse det man tittar mest på. Även genomgången infektion respektive låggradig inflammation i tarmen och utvecklingen av IBS i samband med detta är av intresse. Det mest troliga är dock ett samspel av olika faktorer.
Inflammation/Infektion:
Det är sedan länge känt att ca. 25-30 % av patienter med IBS anger att deras symtom debuterade i samband med en gastroenterit. Dessutom har man sett att patienter med inflammatoriska tarmsjukdomar – IBD, ofta har IBS-liknande besvär trots att sjukdomen inte är aktiv för tillfället. Detta kan tala för att genomgången, låggradig inflammation kan påverka tarmens motorik och känslighet.
Vad som gör att alla som drabbas av gastroenterit inte utvecklar IBS vet man inte, dock har psykologiska faktorer vid tiden för insjuknandet visat sig spela roll för utvecklandet av IBS, men även toxiciteten hos bakterien. Ny svensk data visar att patienter med svår IBS har en låggradig inflammation djupt ner i tarmväggen. Några bra studier på effekten av inflammationshämmande behandling vid IBS finns ännu inte men är på väg (5).
Genetik:
Ofta talar patienter med IBS om att det finns ”IBS i släkten”. Detta har även rapporterats i studier från USA, där man har sett att IBS är vanligare än förväntat hos förstagradssläktingar till patienter med IBS. Om detta beror på genetik, miljöfaktorer eller en kombination av dessa kan man dock inte uttala sig om. En undersökning talar för att mycket av det som överförs från föräldrar med IBS till deras barn är tendensen att söka sjukvård för olika typer av besvär. Det finns studier gjorda på tvillingar, som talar för att genetiska faktorer har betydelse för utvecklingen av IBS, men att även den sociala inlärningen har stor betydelse. Det behövs fler studier innan man kan verifiera eller förkasta genetikens betydelse för utvecklandet av IBS.
Psykosociala faktorer:
Psykologiska faktorer är sannolikt inte en direkt orsak till IBS, utan kan påverka svårighetsgraden och utfallet av sjukdomen. Olika psykiska symtom har ansetts vara kopplade till IBS. Depression och ångest är vanligt, liksom somatiseringssyndrom och panikångest. Inte så sällan händer det att stressperioder och olika livskriser föregår debut och försämring av IBS. Det finns en befolkningsundersökning från 2001, publicerad av Talley NJ, Howell S och Poulton R, som visar att psykiatrisk diagnos inte är vanligare hos personer med IBS-symtom jämfört med befolkningen i stort.
Fysiska och sexuella övergrepp i barndomen har visats vara vanligare vid funktionella än organiska mag-tarmsjukdomar, särskilt vid symtom förenliga med IBS. Generellt kan man nog säga att svåra livshändelser tidigt i livet kan påverka risken att senare insjukna i exempelvis IBS, sannolikt via påverkan på symtom som är involverade i kroppens svar på olika former av stress. Dagens syn på betydelsen av psykologiska faktorer och traumatiska händelser i livet hos IBS-patienter är att de är av stor betydelse för hur symtom upplevs och varierar över tiden m.m. I dag anser dock de flesta att psykologiska faktorer inte orsakar IBS.
Födoämnesintolerans:
Symtom utlösta av födointag är mycket vanliga och rapporteras av ca. 20% av befolkningen. Det är dock endast hos en liten del av dessa man kan bevisa någon födoämnesintolerans. Bland patienter med IBS är kopplingen mellan matintag och symtom ännu vanligare och ca. 2/3 av dessa patienter upplever att de påverkas av vad de äter. Betydelsen av överkänslighet mot olika födoämnen vid IBS är oklar.
Sammanfattningsvis kan man nog säga att orsaken till att vissa personer får IBS är mycket oklar. När man väl fått sjukdomen vet man dock en del om vad som ligger bakom symtomen. Det finns flera avvikelser som förekommer hos patienter med IBS, men ingen av dessa finns hos alla IBS-patienter och kopplingen mellan enskilda avvikelser och specifika symtom är inte klarlagd.
Previous page: Ulcossjukdomen
Next page: Irritable bowel syndrome-IBS del 2